Det gamla kungliga palatset i Kabul.

Darul Aman betyder ”Fredens boning”. Men det finns få byggnader ens i Afghanistan som förknippas så starkt med krig, elände och förödelse. Hela palatset är en enda stor ruin. Tankarna går till bilder från Berlin 1945, men man anar prakten och storheten bakom förstörelsen.

Soldaten fortsätter att vinka. Jag förstår nu att han faktiskt vill att jag ska komma närmare så jag skuttar in genom taggtråden. Han hälsar artigt och presenterar sig och sin kollega. Egentligen är de poliser, men har närmast militära uppgifter med att bevaka känsliga platser i Kabul.

De vänliga poliserna bjuder till min förvåning in mig och mina SAK-kolleger till palatset. Jag har besökt platsen flera gånger tidigare men aldrig fått komma så nära. Ett litet bidrag på fem dollar till något fint ändamål för polisgruppen skulle göra det hela möjligt. På väg in i palatset passerar jag stora förbudsskyltar som varnar för minor och ras. Troligen begår jag flera fel, men, men… Det här tillfället måste tas.

Det känns kusligt, spännande och lite högtidligt att kliva in. Väggarna är fortfarande sotiga av explosioner. Lukten av sot sitter kvar efter alla år. Massor av kulhål i putsen vittnar om intensiv eldgivning. Det är stora hål i väggarna, grus och sten överallt på golven och i taket vajar armeringsjärn med den betong som orkat klamra sig kvar. Jag tittar vaksamt mot taket – och var jag sätter fötterna.

Palatset skulle bli kung Amanullahs stora symbolprojekt för Afghanistans förnyelse. Landet skulle förändras med hjälp av utbildning, friare ställning för kvinnor och bättre kommunikationer. Telefonlinjer byggdes. Flygförbindelser med utlandet upprättades. Järnvägar skulle knyta ihop landet.

Men precis som många andra förnyare i Afghanistan stötte Amanullah på patrull. Motståndet mot att kvinnor skulle uppträda utan slöjor och få gå i skolor var starkt.  Det landsomfattande järnvägssystemet blev bara sju kilometer långt och utgjorde en enda linje från palatset in till centrala Kabul. Efter tio år vid makten flydde Amanullah 1929 ensam med chaufför och i sin Mercedes söderut från Kabul.

Jag går försiktigt upp för den bräckliga och spruckna trappan mot andra våningen. Trots att jag inser att den måste ha använts mycket även i sitt tradiga skicka genom åren, kliver jag försiktigt för ifall den skulle krackelera. Det blir en kuslig vandring genom förstörda korridorer och salar. Stora granathål öppnar för en magnifik utsikt mot paradgatan Darulaman Road. Det är högar av grus och sten som rasat av bombardemanget. Klotter på väggar av gamla motståndsmän, det lär vara både politiska slagord och verser ur koranen.

Mitt i förödelsen går det att ana prakten. Det är möjligt att inse vilken storartad byggnad det var. Varje våningsplan var på 5 400 kvadratmeter. Den första våningen skulle inrymma kungens eget kansli och ministerier.  I den ovala teatern på tredje våningen skulle parlamentet mötas. Det går att tänka sig de storartade mottagningarna i festsalen på andra våningen med alla pelare. Min fantasi skenar iväg.

Jag blir både upprymd och illa till mods på samma gång.

Egentligen hann aldrig Amanullahs palats byggnad bli riktigt klar innan han fick fly fältet.  Efter reformkungens fall användes palatset av universitetet, olika ministerier och myndigheter – och som lagerlokal för russin. Den första allvarliga branden inträffade redan på 1960-talet och 1978 eldhärjades byggnaden igen vid den kommunistiska kuppen. Under inbördeskriget förstördes Darlul Aman bit för bit när i stort sett alla stred mot alla. Palatset var både befästning och måltavla. Den användes både av mujahedin och regeringstrupper, som försvarsministerium och senare av talibaner.

Som grädde på moset släppte amerikanerna en bomb som gick rätt igenom alla tre våningarna i palatset när talibanerna drevs bort 2001.

Vad händer med ruinen nu? För många afghaner är det en symbol för ofullbordade projekt i landet. Det skulle också kunna bli en symbol för motsatsen – och för framsteg. Kanske ett monument för nationell enighet. År 2005 presenterades ideer på att restaurera Darul Aman-palatset till Afghanistans nya parlament. Men planerna rann ut i sanden och 2008 startade bygget av ett helt nytt parlament intill palatset. Det byggs med indiska pengar och ska vara klart till presidentvalet i april 2014.

Det nya parlamentet som byggs ett stenkat från Darul Aman.

Är det en utopi att tänka sig ett återställt Darul Aman? Kanske som ett kulturcentrum med utställningar och plats för Kabuls Museum med både antik och nyare historia? En plats som knyter ihop Afghanistans framtid och historia. Men kostnaden skulle naturligtvis bli stor och med tanke på landets enorma akuta behov är det väl inte att tänka på. Det finns ju så mycket annat att lägga pengarna på.

Får man ha en omöjlig dröm för framtiden?

En ny internationell insats i Afghanistan bör ledas av FN. En ny militär Natoinsats vore förödande. Nyckeln till en fredlig afghansk framtid finns på den civila sidan, skriver flera organisationer gemensamt i Svenska Dagbladet inför utrikesminister John Kerrys besök i Stockholm idag.

I dag träffas USA:s utrikesminister John F Kerry, Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt för samtal om det internationella samfundets framtida engagemang i Afghanistan.

Afghanistan står inför stora utmaningar. Nästa år väljs en ny president samtidigt som merparten av de internationella trupperna kommer att lämna landet. Det är glädjande att Sveriges regering har utlovat ett långsiktigt stöd för engagemanget i Afghanistan efter 2014. Redan under Tokyokonferensen 2012 blev det klart att Afghanistan kommer att bli det största mottagarlandet av svenskt bistånd i världen. I regeringens strategi för Afghanistan framhålls att kvinnors inflytande och skydd mot våld är viktiga fundament för insatserna.

Just nu håller en ny överenskommelse på att förhandlas fram mellan Sverige och Afghanistan. Med stor sannolikhet kommer Sverige att bidra till nya säkerhetsinsatser, genom att utbilda afghansk polis och afghanska säkerhetsstyrkor. Utbildning i rättssäkerhet och mänskliga rättigheter är nödvändigt för att öka säkerheten för civilbefolkningen. Vi ser i dag oroande tecken på hur framgångar för kvinnors rättigheter riskerar att förloras. Kvinnoaktivister har attackerats och mördats. Rapporter pekar på att våldet mot kvinnor ökar från redan höga nivåer, oftast utan juridisk påföljd. Genom att utbilda afghansk polis och afghanska säkerhetsstyrkor i frågor om kvinnors rättigheter kan Sverige bidra till att stärka kvinnornas ställning och säkra deras inflytande i den afghanska fredsprocessen.

Det är dock av yttersta vikt att den nya internationella insatsen tydligt leds av FN, med bidrag från bland andra Eupol. En ny militär Natoinsats vore förödande. Nyckeln till en fredlig afghansk framtid finns på den civila sidan.

Nato har uppvisat intresse för ett ramavtal med den afghanska regeringen för en ny utbildningsinsats. Det vore olyckligt av flera skäl. Den Natoledda Isaf-insatsen har inte lyckats med vad den föresatt sig att göra, varken att skapa säkerhet i landet eller att skydda civilbefolkningen. Nu finns möjligheten att skapa en ny internationell utbildningsinsats som har en bred förankring och är respekterad av både regionala aktörer såväl som de fem permanenta staterna av FN:s säkerhetsråd.

Sverige är dessutom inte medlem av Nato. Ett ramavtal mellan endast Nato och den afghanska regeringen kan inte vara tillräcklig legal grund för att Sverige ska acceptera ett uppdrag inom ett eventuellt snävt missionsmandat.

För att öka säkerheten för civilbefolkningen krävs en välutbildad civil polismyndighet på alla nivåer. En polismyndighet som utreder brott, tillsammans med ett rättssystem som dömer och verkställer straff är ett viktigt komplement till det folkliga stöd som utgör grunden för möjligheten att utbilda flickor och kvinnor samt ge god hälsovård på landsbygden. Den missionen bör vara civil och inte militär. Sverige måste ta sitt ansvar för att den kommande insatsen blir trovärdig, långsiktig och innebär reella förbättringar i Afghanistan. Vi uppmanar därför den svenska regeringen att ta initiativ till ett FN-mandat för den kommande svenska insatsen i Afghanistan.

Anna-Karin Johansson, generalsekreterare Svenska Afghanistankommittén

Peter Brune, generalsekreterare ENA, European Nwetwork of NGO´s in Afghanistan

Lena Ag, generalsekreterare Kvinna till Kvinna

Läs artikeln på SvD här

Lyssna även på inslag i P1 Morgon med Svenska Afghanistankommitténs landchef i Afghanistan, Andreas Stefansson:

Vad behöver Afghanistan för hjälp?

Short Term Consultancy

Swedish Committee for Afghanistan (SCA) invites all qualified candidates to apply for the following position. SCA actively promotes and encourage Women and people with Disabilities to apply.

Terms of Reference

Survey for micro finance and credit options for poor People with disability of the Rehabilitation of Afghans with Disability Program (RAD) of Swedish Committee for Afghanistan

1. Background

Swedish Committee of Afghanistan (SCA) is a Swedish membership non‐governmental development organization that has been operating in Afghanistan for almost thirty years. SCA’s vision is an independent Afghanistan in peace, where human rights are respected, rural communities are empowered and all Afghans have the right and opportunity to democratic participation in the governance of their country.

The mission of SCA is to empower poor women, children and men through combining service provision, capacity development and advocacy in the implementation of development programmes predominantly in rural areas of Afghanistan within the sectors of education, health, support to persons with disabilities and rural development. SCA’s main target group in Afghanistan is the rural population, with particular focus on women and girls and vulnerable groups such as people with disabilities. Vulnerable people’s right to quality of life and human rights are promoted in all sectors of work.

In Afghanistan, SCA runs four large programmes in the fields of Health, Education, Rural Development and Rehabilitation of People with Disability in 17 of the country’s 34 provinces.

The Disability program (RAD) has been running Community Based Rehabilitation Programs (CBR) since 1991 in Afghanistan and has addressed many issues faced by people with disabilities-physical, education, social and economic-both in the rural and urban areas. Increasing CBR as a development model is promoting main streaming and rights based approach. People with disabilities should not be separated or marginalized in specialized structures but have the right to be part of their community or go to local schools and be employed in any local work place.

However, there are limited efforts and limited resources provided to support disabled persons and their integration into the communities. Skills development and employment support are life changing options for people with disabilities as part of community based rehabilitation. However, at the moment in Afghanistan there is limited number of people with disabilities who are enrolled in vocational training courses due to limited awareness, access to training centers with adapted courses and facilities and many as well can not find employment due to similar issues in the workplace. Lending institutions also have stringent criteria that can not be met by the disabled persons to acquire soft loans to start small businesses and support their/families.

The RAD program has vast experience in providing loans to people with Disabilities – and an external survey conducted by the program (2008) found out that 30% of the beneficiaries had incomes over $100 per month. The form of loan is often tools and materials that the applicant requests to start his or her own business. Rehabilitation of Afghan with Disability gives flexible repayments dates and monitors progress as well as providing business training at the beginning. There are relatively few defaulters as the local community and neighbors give guarantees on behalf of the beneficially. However, the loans are repaid and then passed on to the new applicants; the system is not sustainable in the long run as the operating/running costs are not covered and recovered from the loans.

RAD is seeking recommendations on possible and alternative credit options for PwDs, with focus on sustainability)

2. The objectives of this survey are:

• To review the existing RAD loan activities and develop recommendations with clear alternatives to improve sustainability of credit provision for men and women with disabilities.

• To identify, based on consultations with all stakeholders and contextual application of learning from other countries within Asia, alternative and flexible options for access to finance for poor men and women with disabilities.

• Conduct a sample sized assessment to verify social-economic changes of men and women with disabilities resulting from loans acquired.

1. 3.     The Scope of the survey.

The survey will give attention to RAD’s work in Afghanistan in the provinces of; Ghazni, Wadark, Logar, Ningarhar, Laghman, Kunar,
Balkh, Samangan, Jowzjan, Taloqan, Kunduz, Faizabad and Baglan.

The Survey will take place principally in Kabul at SCA’s Kabul Management Office (KMO), but will also include consultation with the Ministry of Labor and other disability actors in SCA’s project offices in Afghanistan (Mazar/Taloqan and Jalalabad/Ghazni). The consultant will devise his/her own detailed methodology, which will form the inception report. However, the methodology will broadly consist of inputs from RAD and a desk study of relevant documents.

Consultation with staff members, partner organizations, community stakeholders, organizations managing credit programs, MFIs as well as other donor organizations will be used to collect information to and recommendations on the loans/credit options.

Consultations with staff, stakeholders, MFIs and other donor agencies will include analysis of loans system and approaches, limitations, and also challenges of/with implementing the current loans/credit approaches. Methods might include semi‐structured interviews, focus group discussions and etc. as the consultant shall deem it fitting.

Selection of project offices to be visited and staff members and stakeholders to be consulted will be carried out in close consultation with RAD.

On completion of the field work, the consultant will conduct a workshop presentation in Kabul to present recommendations for stake holders to follow up with MfIs and banks.

The first draft of the final report will be circulated among relevant SCA/RAD staff and key stakeholders and beneficiaries for their feedback and recommendations.

4. Methodology and Profile of Consultant

Profile required of the consultant:

The Survey will be carried out by an external national or international consultant who will be responsible for conducting all aspects of the survey and delivering the stated outputs. The consultant with have the following experience and skills:

• Significant demonstrable experience in conducting micro credit and loans surveys for development NGOs;
• Have experience and full understanding of micro credit, group savings  preferably in the Islamic context;
• Have knowledge and competence regarding work in any of the following fields: gender equality, rights‐based approaches, civil society, education, rural development and disability
• Understanding and having practiced a range of consultative and participatory data collection methods;
• Experience of working in conflict or post‐conflict environments is highly desirable.
• Experience of working in Afghanistan or a similar Islamic context is desirable;
• Highly proficient in written and spoken English. Proficiency in Dari, and or Pashto an asset.
• Strong communication skills, with the ability to communicate detailed concepts clearly and concisely both in writing and verbally is desired.
• Minimum qualification of BSc/BA in  a relevant academic field or 5 years proven study of micro financing in the Islamic context

5. Outputs

Inception report ‐ submitted not later than 5 days after the start of the assignment.

This shall include:

• Detailed methodology, including an explanation of the overall approach, as well as the chosen methods of consultation.
• Updated time plan and work schedule (including plans for field visits);

• Principles for selecting organizations, banks and MFIs to interview.

• Workshop presentation of preliminary findings and recommendations for the review of disability stakeholders at Kabul on finishing the field work.

• Draft final survey report with executive summary in English (to a maximum 30 pages excluding annexes) addressing all the objectives given in the ToR. This report will be circulated among relevant stakeholders, SCA staff, and accepted by stakeholders before the final report with recommendations can be finalized.

• Final survey report incorporating or responding to collected feedback from stakeholders and SCA to be delivered no later than six days after receiving feedback.

SCA’s RAD program shall provide the consultant with assistance in arranging meetings and survey events, as well as the organizing of travel to and within the field and the provision of accommodation in the field in SCA’s guest houses.

6. Scheduling:

The survey will preferably start as soon as possible, but no later than June 1, 2013 and will be carried out according to the following schedule:

• Preparation / desk study/Inception Report 5 days
• Interviews /consultations in Kabul 6  days
• Field trips to project offices (incl. travel) 10 days
• Presentation of feedback and recommendations (Kabul) 1 day
• Analysis and report writing 6 days

Total 28 days

Overall management of the survey will be the responsibility of SCA’s Rehabilitation of Afghans with Disability Program (RAD), while a panel consisting of the Programme Implementation Director, RAD head and RAD Advisory will select the consultant, review and approve the survey report and specifically RAD will follow up the approved recommendations.

7. APPLICATION PROCEDURE

Interested consultants are invited to apply with an offer which includes the following:

• CV of the consultant, showing relevant experience and background for the assignment;
• An indicative work plan with proposed dates;
• A description of the methodology to be applied;
• Financial offer including the consultant’s daily fee, travel costs to Afghanistan and any other costs associated with the survey. Accommodation, food as well as travel within Afghanistan will be arranged and paid for by SCA.

The full documentation required shall not exceed three pages less the CV.

The assignment is subject to a tender procedure according to SCA’s standard procurement regulations. SCA reserves the right not to accept any of the tenders submitted. In addition SCA reserves the right to take references on the proposed candidate.

Tenders shall remain valid for a period of 60 days.

The tender, including all required information, is to be submitted to SCA at the following e‐mail address: evaluations@sca.org.af , the final date and time for submission of offers is 16.00 Afghan time (12.30 CET), May 31, 2013. For further information, contact: peter.kiyonga@sca.org.af

Framtiden i Afghanistan är svårbedömd. Många spår en mörk utveckling, men där finns också försiktig optimism.

När Svenska Afghanistankommittén summerar 2012 i vår verksamhetsberättelse och årsredovisning kan vi dock konstatera att biståndet gör stor skillnad för en mycket utsatt befolkning. Svenska Afghanistankommittén har under året bland annat gett sjukvård till över 2,9 miljoner patienter i fyra provinser.

För att förbättra kvaliteten på och tillgången till mödra- och barnhälsovård utbildar Svenska Afghanistankommittén barnmorskor i tre av landets provinser. De flesta som utexamineras flyttar tillbaka till sina hembyar för att vara verksamma på landsbygden, där mödrahälsovården är mycket begränsad. I projektet Lära för god hälsa fick 2500 kvinnor läs- och skrivundervisning i kombination med undervisning om näringslära, hygien och reproduktiv hälsa.

På utbildningsområdet har mycket hänt. 2001 gick färre än en miljon barn i skolan, idag uppskattas siffran till 6 – 8 miljoner. Fortfarande har flickor svårare att få tillgång till utbildning än pojkar. I många distrikt finns få kvinnliga lärare, vilket är en förutsättning för att flickor ska kunna fortsätta sin skolgång efter årskurs 6. Svenska Afghanistankommittén vidareutbildar elever i årskurs 11 – 12, med särskilt fokus för att öka tillgången på kvinnliga lärare. Det går också något fler flickor än pojkar i våra skolor, av 122 745 barn som under året gått i en SAK-skola är 56 procent flickor. Det systematiska arbetet för flickors rätt till utbildning har gett resultat. Bland annat har flickor som inte fått möjlighet att avsluta sina studier skrivits in i allmänna skolor men undervisats i sin hemmiljö av Svenska Afghanistankommitténs lärare under året.

Svenska Afghanistankommittén fick i december 2012 PwC och Swedbanks utmärkelse för bästa årsredovisning i den ideella sektorn 2011. Läs om vårt arbete i Verksamhetsberättelse och Årsredovisning 2012 .

För mer information kontakta Katarina Hellström, pressekreterare, tel: 08-545 817 32 eller e-post: katarina.hellstrom@sak.se

Terms of Reference

Introduction: 

The Swedish Committee for Afghanistan (SCA) is an international NGO working in Afghanistan for almost 30 years primarily in the fields of education, health, disability and rural development. SCA’s activities are carried out in 17 Provinces in the eastern and northern parts of the country. In the field of education, SCA works with the Government at the Central, Provincial, District and at local levels to achieve the following strategic objectives:

• Increased access to education with an emphasis on females.
• Improved quality of education.

• Capacity building of the relevant stakeholders including teachers, heads, communities and Government functionaries.

Currently, SCA is supporting 53 Model Schools (MS), 344 Community Based schools (CBS), 70 nomadic Community Based Schools and 70 Girls Annexes (GA), where access to quality education is provided to 122,745 children (56% girls) through 4,154 teachers and 537 School Management Committees.

All the institutions supported by SCA are managed by community representatives and stakeholders. While the Model Schools are managed by ‘Community Education Councils’ (CECs), the CBS and Girls Annexes are managed by ‘School Management Committees’ (SMCs). These Councils and Committees are responsible for a wide range of managerial and operational aspects of the MSs, CBSs and GAs. CECs and SMCs have played a vital role in supporting the schools and in proudly protecting and defending the provision of education.

SCA acknowledges the fact that the civil society organizations have played a key role in the successful implementation of its manifold activities. Reaching and engaging with the marginalized population in Afghanistan was possible only because of the active involvement and ownership by the communities.

One segment of the education system which is frequently discussed by the Government and the civil society, but is not very active professionally, is the Teachers Association (TA). Teachers are professionals in their own right and are highly regarded as ‘the learned people’ by members of the society, especially in the rural areas, who consider them as their spokespersons and their representatives.

Among this respected group of people, it is possible to identify individuals who can lead, and have the capacity and the ability to shoulder significant responsibilities for the benefit of their fraternity. Currently, appropriate platforms are not available to such people to have discussions about education, about schools and about development issues as well as about their own profession. It cannot be denied that this group of people can influence and guide members of the society educationally and socially, but do not get the opportunity to work for the collective good.

SCA strongly feels that this strength needs to be nurtured and promoted through the initiation of platforms, so that their collective wisdom can help to transform the society in which they live.

SCA has so far established 14 Teachers Associations (TAs) in its six project areas. A base line study was conducted in 2012. The three important findings of the study are, as follows:

• “Setting up and guiding the functioning of the TAs has been a very successful SCA initiative. This is a very structured programme registered with DED. DED representatives are members of the TAs and participate very actively in its activities.” 
• “Teachers Associations have provided a forum at the District level where teachers, DED representatives and civil society meet regularly and discuss their achievements, challenges, educational issues, best practices, and find solutions to their common problems. DED has already started involving members of TAs in decision-making regarding the hiring of teachers, to deliberate with MoE, etc. This was not possible before the establishment of TAs. They are also contemplating setting up of more TAs in other Districts.  
• Members of the TAs visit their counterparts in schools in other areas and exchange views on common issues, especially relating to teaching and teachers. It is evident from the study that teachers are using this platform to advocate the rights of the teachers; their professional development; and the rights of the communities for quality education. 

The study has strongly recommended

a)      SCA/EPMU is strongly advised to develop a comprehensive and an intensive training programme for the benefit of DED representatives and TAs.

b)      Members of TAs must be trained in conducting action research, so that they are able to conduct small studies related to the process of teaching and learning, for the improvement of the quality of education.

                                       (Baseline Study on Teachers’ Associations, 2012)

Experience tells us that when teachers get engaged in research related to the process of teaching and learning, they get a better insight into various aspects of education and are able to find solutions on their own. It is important that they get opportunities to do so. They need to be convinced that they have the real power to bring about a change in the quality of education.

In view of the foregoing, SCA has decided to build the capacity of a core group of teachers as action researchers, as part of the TAs on a pilot basis. SCA proposes to initiate the project with the title of ‘Teachers as Action Researchers Project” to be initiated in 2013 under the umbrella of Teachers Associations.

 Duration and the time line for the training period

• A trainer will be hired for 22 days of which 4 days will be for developing a training manual, 14 days for conducting actual training in two phases of 7 days each, and 4 days of travelling.
• June to December

Key features of training

Training programme on Action Research will be conducted in two phases:

a)      Phase one: Planning ___ 4 days for developing a training manual.

• During June /July 2013, the trainer will develop a comprehensive plan for 14 days training in two phases of seven days each.
• The plan will be developed in coordination with SCA.

b)      Phase Two: Implementation:

• The 14 days programme will  be in three parts:

• Training of members of Teachers Associations by the trainer in August 2013.
• 7 days training on methods of Action Research.
• Developing the plan and instrument for conducting field research.

• Conducting Field Research: September –October 2013
  • Overall supervision by SCA representative in coordination with the Trainer.

• Finalizing and presenting their research:  Duration 7 days ____November -December, by the trainer.
  • Trainer will finalize individual research (seven days).
  • Develop the second phase of the training plan.
  • Lead the two day seminar for sharing the out comes with the participants. (Government Officials, NGO Representatives and Donors)

Objectives

• To provide to the teachers the basic understanding and the skills required for conducting classroom based research and to help them to conduct small studies on their own to bring improvement in the quality of students’ learning.
• Engage in professional/development dialogues in academic activities; to learn from each other; and improve the quality of teaching and learning in schools.
• Use the proposed platform of TAs for sharing their research findings through organising seminars, work-shops, thematic discussions and encouraging other members of TAs to get involved in short group studies.

• Assist the Government by providing evidence-based research findings and knowledge about ground realities, which will be helpful for policy making, policy revision and for developing programmes for the teachers.

Co-ordination:

The Trainer will work in very close coordination with the Senior Education Advisor under the overall guidance and leadership of the Head of Education Programmes and SCA Programme Implementation Department.

Expected outputs of the Action Research Training Programme:

• A compilation in the form of a book of research studies and their findings by the teachers and for the teachers. This book will be of a great value and a reference point for the teachers, researchers, universities, Government, NGOs, etc. working in the field of education.
• A core group of teachers will be developed as action researchers, who in the long run will train other members of the Teachers Associations.

Intellectual property:

All data, reports and studies prepared under the terms of the contract will be the property of the SCA and may not be used by anyone without the prior written approval of SCA.

SCA Inputs

• SCA will provide boarding, lodging and transport during the trainer’s stay in Afghanistan.
• Payment of all expenses related to international travel to and from Afghanistan, including assistance with obtaining the relevant visa.
• Travel and health insurance on SCA’s corporate policy for international travel and during the Trainer’s stay in Afghanistan.
• Overall coordination, supervision and assistance to the Trainer.

Required profile of the Trainer

• Minimum of a Master’s degree in the field of education, research or social sciences.
• Minimum of a Master’s degree, preferably a doctorate, in the field of education and research.
• Knowledge of conducting and supervising field research.
• Minimum of five years’ experience in teaching, carrying out action research; research in different aspects of the education field (Schools, teachers training, teaching, students’ learning assessment, classroom management, etc.).
• Experience of working in institutional capacity development of the education sector in a developing and /or conflict-affected country.
• Practice in the use of participatory methods for conducting research, planning and capacity development.
• Highly proficient in written and spoken English; knowledge of Dari and /or Pashto an asset.
• Background knowledge of the historical and political situation in Afghanistan.
• Strong communication skills, with the ability to communicate detailed concepts clearly and concisely both in writing and verbally.

Submission of the applications

Interested candidates should send an application to SCA containing the following:

• Full CV, including a list of studies and evaluations carried out.
• A covering letter indicating the Trainer’s background and relevant experience.
• A proposed work plan indicating dates for carrying out the evaluation.

Applications should be submitted to actionresearchtrainer@sca.org.af to reach by the latest on May 23, 2013 at 16:00 hours Afghan time (12.30 CET). Please add the words Action Research Trainer in the subject line. For further information please contact Dr. Rafat Nabi. Email rafat.nabi@sca.org.af and rafat2nabi@yahoo.com.

]]> http://www.sak.se/action-research-trainer/feed 0 http://www.sak.se/det-behovs-barnmorskor-har http://www.sak.se/det-behovs-barnmorskor-har#comments Fri, 03 May 2013 08:57:23 +0000 Erik http://www.sak.se/?p=6991

I ett bombdåd i november förra året totalförstördes den barnmorskeskola som Svenska Afghanistankommittén driver tillsammans med Norska Afghanistankommittén i Maidan Shahr i provinsen Wardak sydväst om Kabul. Inför internationella barnmorskedagen den 5 maj, har vi träffat några av studenterna för att prata om bomben, den nya skolan och framtiden.

Det är eftermiddag när bilen stannar på gatan utanför den rosa byggnad dit barnmorskeskolan flyttat. I ett av klassrummen har en grupp elever lektion i mental hälsa. De är inne i den sista fasen av utbildningen, i september i år tar de examen och börjar ett liv som yrkesverksamma barnmorskor förklarar doktor Khadija som leder utbildningen. Men för bara några månader sedan såg framtiden inte lika ljus ut.

– När jag såg den förstörda skolan tänkte jag att det här är slutet på allting, säger 22-åriga Shogafa Nazari, en av studenterna.

Bilbomben som detonerade i staden tog inte bara med sig självmordsbombaren och de regeringsbyggnader som troligen var målet för attacken. Även barnmorskeskolan och de 24 studenternas elevhem skadades svårt. Studenterna var lediga så ingen av dem skadades i attacken. Marzia Mohammadi, 24 år, möttes av synen av de totalförstörda byggnaderna när hon kom tillbaka.

– Jag hade hört att skolan förstörts men jag trodde aldrig att det var så illa som det var. När jag såg förstörelsen började jag gråta. Men jag visste att vi hade stöd från Sverige så jag tänkte att kanske kommer skolan att byggas upp igen, och jag fick rätt, säger Marzia.

I december kunde skolan flytta in i sina nya lokaler och undervisningen fortsatte.

Barnmorskeutbildningens nya lokaler i Maidan Shahr, Wardak.

Var ni aldrig rädda för att gå tillbaka till skolan, undrar jag?

Shogafa och Marzia skrattar åt min fråga.

– Nej, vi är starka, säger de.

De har båda en stark vilja att avsluta utbildningen och börja jobba.

– När jag gick i sjuan fick min mamma komplikationer när hon skulle föda, alla sprang runt och letade efter hjälp men det var svårt att hitta, säger Shogafa.

Shogafa Nazari, student på barnmorskeutbildningen

Shogafas mamma överlevde, men händelsen fick henne att bestämma sig för att själv bli barnmorska. När skolan är slut kommer hon att återvända till sin by där hon kommer arbeta på den lokala hälsokliniken.

– Jag växte upp i Iran och när jag kom tillbaka hit insåg jag att de afghanska kvinnorna har många problem, det behövs barnmorskor här, så jag är stolt över att studera, säger Marzia

– Min man har stöttat mig hela tiden men hans familj var emot mitt beslut från början. Nu har de ändrat sig och de förstår att det är ett bra arbete. Folket i min by väntar på att jag ska återvända och börja arbeta, säger hon.

Barnmorskestudenterna förbereder en övning.

En trappa upp finns övningsrummet där de blivande barnmorskorna plockar fram platsdockor, handskar och redskap ur skåpen. Marzia tar på sig munskyddet och knyter på sig det vita förklädet. En av hennes klasskompisar assisterar. De har gjort den här övningen förut och med van hand hjälper Marzia den lilla plastbebisen till livet.

Text och foto: Lisa Brunzell, infopraktikant för SAK i Kabul, Afghanistan

Gravid i sjunde månaden återvände Fatima Hossaini från Iran där hon levt med sin man sedan ett par år. Väl tillbaka i sitt hus som förvandlats till en ruin råkade hon utlösa en odetonerad bomb och fick 75 procents brännskador över hela kroppen. Tack vare Svenska Afghanistankommittén är hon idag en framgångsrik skräddare.

Fatima Hossaini gifte sig med Hossain Zabihi när hon var 12 år gammal. De levde i Jaghatodistriktet i provinsen Ghazni, i sydvästra Afghanistan. Kort efter giftermålet flyttade de till Iran, där de snart fick två barn.

När Fatima var gravid med deras tredje barn flyttade de hem igen, men hennes liv tog då en fruktansvärd vändning.

- Jag var gravid i sjunde månaden. Väl tillbaka i mitt gamla hus råkade jag utlösa en bomb som låg gömd i spisen, vilket förändrade mitt liv till en ändlös serie katastrofer.

På sjukhuset där hon fick behandling för de svåra skadorna födde hon sitt tredje barn.

- Men jag var svårt funktionsnedsatt och min man såg mig som en börda och lämnade mig. Han tog våra barn med sig. Jag fick leva med mina föräldrar.

Genom sina grannar fick hon höra att Svenska Afghansitankommittén (SAK) gav lärlingsutbildningar åt personer med funktionsnedsättningar. Hon sökte upp SAK och berättade att hon gärna ville gå en utbildning så att hon kunde bidra till familjens försörjning.

- Efter nio månader var jag utbildad skräddare och SAK gav mig en symaskin och andra verktyg. SAK gav mig också moraliskt stöd, och nu är jag företagspartner med min bror och vi driver ett framgångsrikt företag med goda finanser.

För tolv år sedan började Nasira i Svenska Afghanistankommitténs skola för döva barn. Idag är hon en av elva döva afghaner i Mazar-e-Sharif som bildar en av landets första föreningar för döva.

Det var i februari som det knackade på porten till Svenska Afghanistankommitténs (SAK) kontor i Mazar-e-Sharif. Utanför stod fler unga afghaner, välkända för SAKs personal. De hade alla gått i deras skola för döva barn och lärt sig teckenspråk för att sedan slussas in i det vanliga afghanska skolsystemet.

När dessa personer nu knackade på SAKs port hade det en idé, men behövde hjälp. De ville bilda en förening för döva. SAK lät dem komma in och ordnade ett möte med representanter för provinsregeringen i Balkh.

Nasira, Sefalhullah, Mustafa och Zabi är några av dem som bildat den nya föreningen. Foto: Erik Halkjaer

Föreningens viceordförande är Nasira, 30 år, teckenspråkslärare i SAKs skola och särskild rådgivare för SAKs program för funktionsnedsatta. Hon är tacksam för SAKs stöd, men menar att utmaningar är flera.

- Få döva personer har jobb, säger Nasira. De har problem i vardagen då få personer förstår teckenspråk eller tror de bara luras och låtsas som de inte kan prata.

Själv har Nasira inte bara lyckats få jobb med SAK, utan jobbar även som teckenspråkspresentatör för nationell afghanska tv och radio. Hon ingick också i den grupp som på 1990-talet tog fram Afghanistans första ordbok för teckenspråk.

Nasira var 15 år när hon först blev kontaktad av en representant för SAKs dåvarande program för funktionsnedsatta. Hon deltog i programmet som frivillig och lärde sig teckenspråk i SAKs skola. Även två av hennes sammanlagt tio syskon genomgick senare samma träning.

Nasira, Sefalhullah, Mustafa och Zabi är några av dem som bildat den nya föreningen. Foto: Erik Halkjaer

Skolan är tänkt att lära barnen både läsa och skriva teckenspråk så bra att de sen kan gå i vanlig skola, med hjälp av lärare som också kan teckenspråk. Hittills har programmet hjälpt fler än 700 barn i Mazar-e-Sharif att lära sig teckenspråk.

Förutom att jobba på tv och radio och att vara lärare, tränar Nasira även vanliga lärare i teckenspråk så att de även kan ha döva barn i sina klasser.

Förra året gifte sig Nasira med Arash, 28 år, som även han gått i SAKs skola för döva. För ett par månader sedan fick de en dotter, Zhano.

Nasira och Arash bröllop i maj förra året, foto: privat

Tillsammans med de andra personer som bett SAK om hjälp med att bilda en förening hoppas Nasira att provinsregeringen kan bistå föreningen i att ta fram ett särskilt id-kort som säger att den som bär kortet är döv. Det skulle vara till stor hjälp i vardagen.

SAK har lovat hjälpa föreningen med tekniskt stöd, hitta lärlingsplatser åt dem som inte har jobb, söka bidrag hos andra organisationer och även påverka provinsregeringen såväl som den nationella regeringen att ta större hänsyn till döva i sina planer.