Afghanistans hjälte
Afghanistans hjälte syns överallt. Hans porträtt pryder husfasader, rondeller och tak. Kabul är fullt av den leende mannen, full av triumf. Alla pratar om honom. Det är en ren personkult. Men han är varken krigsherre, politisk eller religiös ledare.
Den avbildade mannen är Rohullah Nikpai. Alltså 25-åringen som tog Afghanistans enda medalj under OS i London. Ett brons i en OS-trupp på totalt sex personer är ju inte dumt, statistiskt sett. Och som om det inte vore nog, tog Rohullah brons också för fyra år sedan i Peking och då var det Afghanistans första OS-medalj någonsin. Det handlar om kampsporten taekwondo.
Så nu kan vi snacka folkhjälte. Rohullah Nikpais popularitet är gränslös. Det vore kanske som att lägga ihop Zlatan, Pernilla Wiberg och Måns Zelmerlöw och sedan multiplicera med fem eller något. Två ordinära OS-brons, men självklart betyder detta något för Afghanistan och mer än vad vi kanske inser.
Rohullah är hazar men enade alla afghaner för någon dag. Tadzjiker, pashtuner, uzbeker, shia och sunni – alla enades i glädjen över medaljen. Kanske till och med talibanerna smygjublade…? Dessutom visade Rohullah Nikpah att afghaner kan kämpa och slåss utan att skada och att det måste flyta blod. Det går att nå framgångar och ena landet på fredliga sätt. Alla porträtt på Rohullah kanske visar det. Är det en fingervisning om ett nytt Afghanistan som kikar fram runt hörnet?
Men vad vet jag? En nyanländ. Efter bara två veckor i landet famlar jag fortfarande och går på upptäcktsfärd med nykomlingens sökande ögon. För varje dag som går, upptäcker jag hur mycket det finns att lära och vilket djup det finns i den här oemotståndliga kulturen.
Jag ska arbeta som informationssamordnare för Svenska Afghanistankommittén och har just inlett mitt arbete. Basen blir Kabul men jag kommer att resa så mycket det är möjligt för att besöka SAK:s olika projekt. Det känns stort, viktigt och oerhört utmanande.
Jag har jobbat länge som journalist och kommunikatör. Jag har besökt ett 70-tal länder, lite beroende på hur man räknar. Har rest mycket som TV-reporter, men vad är det värt nu? Det har varit korta nedslag, snabba ryck med komprimerade scheman. Och så hem för att färdigställa. Nu handlar det om att tränga in och förstå på djupet. Bearbetningen måste ske på plats under lång tid.
Mitt jobb är att informera åt olika håll. Dels mot Sverige, dels afghanska medier och organisationer och inte minst SAK:s 6.000 anställda på plats här. En utmaning bara det.
Som nykomling har jag slagits av hur vardagslivet rullar på i Kabul. Vet inte vad jag väntade mig, men mitt i detta krigshärjade land flyter livet på. Folk köar till banken, sitter i bilköer, handlar och går ut på restaurang med familjen – åtminstone nu efter ramadan. Barn leker och har samma skratt som över hela världen. Skillnaden är ju fattigdomen, tiggeriet, alla vapen, murar och taggtråden överallt…
I helgen avslutades ramadan och igår söndag inleddes den stora högtiden Eid-ul-Fitr. Så nu är det fest och mat och nu ska familjerna träffas. Igår kväll hörde jag musiken rulla in över taken från en konsert. Kabul hade plötsligt blivit full av andra ljus än bilar och helikoptrar.
Dagarna före Eid var det riktigt myllrigt på stan, när alla skulle ut och helghandla. Det gick knappt att komma fram. Kanske kan man jämföra med vår julhandel – bortsett från julklapparna? Jag åkte runt på stan tillsammans med några kolleger från SAK. Det var många glada och lättade ansikten.
Inte bara taekwondo-kämpen Rohullah Nikpais leende från gatuporträtten.
Tack för inslaget! Roligt att se Kabul från en vacker sida; glada människor och allt gott som pågår. Nyrenoverade hus…säkert på fler ställen. Annat än det raserade som jag mötte år 2001 när jag arbetade i landet.
Mvh Anna-Lena f.d RK-are
Intressant att läsa och viktigt att få ta del av här typen av intryck vid sidan av nyhetsrapporteringen. Mycket givande!
Fantastiskt fint och intressant blogginlägg! Ser fram emot att få läsa mer framöver!
Tack För att du är i Afghanistan. Hoppas att du ska visa en bra bild av Afghanistan. Njuta av livet glöm inte att Smaka på god mat Qabulipalow.
Mvh
Hamid
Tack, Anders, för det hoppingivande blogginlägget. Om du, som du beskriver, blev närmast överraskad att livet i Kabul fortlöper in någon slags vardaglighet, hur viktigt är det inte då att jag som mottagare av den ofta våldsexploaterande nyhetsrapporteringen får nya fönster till inblick. Jag önskar all lycka i ditt fortsatta arbete. Hälsningar PeterW.
Hej och tack för inslaget säger jag också. Har följt din företrädare Lasse B så jag ser fram emot intressanta och aktiverande artiklar.
Mvh Lars/pensionerad officer och fd mentor vid ANA
Anders, visst är det spännande att upptäcka hur egenligen lika våra kulturer är, deras muslimska Eid och vår kristna Jul. Jag hittar likheter varje dag när jag jobbar med afghaner härnere, det ger mig trygghet, och inspiration får jag av att jag ser fler och fler kvinnor utan burka och att detta landet som fått utstå så mycket nu äntlign börjar blomstra.
välkommen ner, Anders
/Leif i Jowzjan (Shebergan)
Intressant att få möta Kabul genom dina ögon. Ett värdefullt komplement till den gängse mediarapporteringen. Ska bli kul att följa.
Hej Anders, jättekul att informatörsbloggen är fortsatt igång! Kommer att följa med intresse, bästa hälsningar, Peter
Hej! Fick din adress av Mia och det var verkligen en intressant upplevelse att läsa Din information, ska med intresse följa Din kommande inlägg! Lev väl! Hälsningar Håkan Nohrén, Falun
Tack för alla trevliga kommentarer!
Tack för att du skriver så bra.