/ Bistånd / Jämställdhet

Jämställdhet

Att bygga demokrati och att verka för att mänskliga rättigheter respekteras är svårt i ett konfliktdrabbat land där säkerhetsläget ständigt försämras, där arbetslösheten ligger kring 40% och där uppskattningsvis 60% av befolkningen tjänar mindre än en USD om dagen.

De främsta orsakerna för brott mot mänskliga rättigheter, och kvinnors rättigheter i synnerhet, är bristande tillämpning av lag, en kultur av straffrihet, feltolkning av traditionella värderingar, bristande kunskap bland allmänheten om kvinnors rättigheter, det faktum att konflikter och brott löses av lokala möten (jirga) och råd (shura) istället för av nationella rättsinsatser. Den sociala och politiska situation som råder i Afghanistan idag har negativ inverkan på hur människor ser på och tror på demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet. De flesta förväntningar som staten skapade under sin första tid har inte infriats av tjänstemännens svaga och ineffektiva arbete.

Enligt en rapport från Afghanistans oberoende kommission för mänskliga rättigheter (AIHRC) från 2007 utsätts kvinnor för fysiskt och psykiskt våld, tvångsäktenskap och ofta vid låg ålder, uteblivet underhåll, våld från familjemedlemmar och sexuella övergrepp.

AIHRC får även in rapporter om brott mot åsikts- och yttrandefriheten i form av kidnappningar, hot, påtryckningar och attacker mot radio- och TV-stationer.

Människorättsgrupper och individer från civilsamhället verkar för att tackla dessa problem och arbeta för rättigheterna för dem som utsätts. Vad gäller kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan könen finns det flera organisationer som försöker genomföra olika aktiviteter. Ett problem är dock att effektiv samordning dem emellan saknas.

Internt jämställdhetsarbete

Internt utbildar SAKs enhet för mänskliga rättigheter och jämställdhet personal och målgrupper för de olika programmen i jämställdhetsfrågor. Utbildningen sätter familj, arbete och samhällsliv i ett jämställdhetsperspektiv. Den ger utrymme för att ifrågasätta vissa sedvänjor och beteende, men har hittills inte haft tillräckligt bra genomslag i SAKs genomförande av program och projekt.

Deltagare har dock i uppföljningarna av utbildningen gett många goda exempel på hur de har förändrat sitt beteende:

En manlig anställd sa till en manlig släkting som ville ta en andra hustru eftersom den första inte var utbildad, att en bättre strategi vore att låta den första hustrun utbilda sig. Han betonade också att om mannen ändå skulle besluta sig för att ta en fru till, måste han försäkra sig om att hon skulle vara nöjd med att vara hustru nummer två.

Innan en kvinnlig anställd deltagit i jämställdhetsutbildningen tvingade hon sina döttrar att göra allt för sina bröder. Efter kursen gav hon samma uppgifter åt både döttrar och söner.

En annan manlig anställd hade insett hur mycket arbete hans fru hade och att han inte längre förväntade sig att hon skulle stryka hans kläder om han visste att hon inte hade tid.

Den ojämna fördelningen mellan män och kvinnor inom SAK – särskilt på beslutspositioner och i fältarbetet – är en stor utmaning i arbetet att främja jämställdhet. Det är få kvinnor som söker tjänster och kulturella restriktioner hindrar kvinnor att ta heltidstjänster. För att förbättra situationen har åtgärder vidtagits som har stärkt kvinnliga anställdas roll vid rekrytering. Vidare har kvinnliga anställdas förening vid SAKs kontor fått extra resurser för att främja kvinnors rättigheter inom SAK.

Externt jämställdhetsarbete

Externt har SAK samarbetat med AIHRC i ett pilotprojekt för fortbildning. Det innefattade en teoridel om internationella och afghanska åtaganden för mänskliga rättigheter samt speciella ämnen såsom rättvisa under en övergångsfas och könsrelaterat våld. I utbildningen ingick besök vid viktiga institutioner inom regering och rättsväsende.

Ett av syftena var att klargöra vilka roller olika aktörer har och att utveckla ett remissystem för personer som utsatts för brott mot mänskliga rättigheter. Ett annat syfte var att ge nödvändiga verktyg för att identifiera brott mot de mänskliga rättigheterna. De flesta som gick utbildningen var kvinnliga hälsoarbetare från avlägsna orter där kvinnors rättigheter ofta kränks fgenom sedvänjor och av makthavare.

Ett annat pilotprojekt var påverkansarbete genom media i samarbete med Radio Zohra i Kunduz. Budskap på lokala språk om mänskliga rättigheter och särskilt kvinnors rättigheter vävdes in i radioteater som sändes på landsbygden. Information gavs om rättssystemet i Afghanistan och vilken hjälp som finns att tillgå för dem som utsatts för brott mot de mänskliga rättigheterna.

Båda pilotprojekten slutfördes under 2008 och ska utvärderas under 2009.