/ Arkiv / Artiklar & Pressmeddelanden / Artiklar / 2007 / Öppet brev till migrationsverket
och dess domstolar

Öppet brev till migrationsverket
och dess domstolar

Lena Hjelm-Wallén & Bengt Kristiansson, 2007-10-06

Till
Generaldirektören Migrationsverket
Chefen för asylprövning Migrationsverket
Chefen för Migrationsöverdomstolen
Cheferna för Migrationsdomstolarna

Med anledning av en nyligen genomförd uppvaktning hos statssekreterare Gustav Lind, Justitiedepartementet, vill vi försäkra oss om att Svenska Afghanistankommitténs bedömning av läget i Afghanistan är väl känd av er, som ansvarar för asylfrågor och – inte minst – bedömer rätten till omprövning efter avslag.

Undertecknade är ordförande respektive generalsekreterare för Svenska Afghanistankommittén (SAK), som efter mer än 25 år i landet bedriver ett omfattande bistånd i Afghanistan, har 6,000 fältanställda i projekt som bedrivs i 16 av landets 34 provinser. Organisationen är medlemsdriven och har runt 4000 medlemmar i Sverige. SAK har ingen närvaro i någon av de fyra-fem provinser där striderna mellan det väpnade upproret och den USA- och NATO-stödda regeringen är som starkast (i söder huvudsakligen). Den analys som ligger till grund för vår landanalys bottnar därför i erfarenheter vi har från områden utanför den värst drabbade stridszonen, alltså i de delar av landet som har mest av ”normalitet”.

SAK är väl förankrat i Afghanistan, har god kännedom om kulturen, landets historia, statsapparaten och de komplexa utvecklingsfrågorna förutom om befolkningens levnadsvillkor. Vi är huvudsakligen verksamma på landsbygden varifrån vi får regelbunden rapportering om vardagen i byar och på småorter. Generalsekreteraren har sedan 2002 tillbringat flera månader varje år i olika delar av Afghanistan, där vi också har ett 20-tal utlandsanställd personal.

Förhållandena i Afghanistan har genomgått en dramatisk förändring under de senaste året, vilket i dag gör Afghanistan till
1. ett land med en pågående väpnad konflikt, och med
2. en akut humanitär katastrof p g a av en pågående tvångsrepatriering av afghanska flyktingar från grannländerna.

Den väl dokumenterade pågående humanitära katastrofen har seglat upp sedan från i maj månad i år till följd av att flera 100,000 flyktingar tvingats återvända från Iran och Pakistan och där upp till två miljoner är direkt hotade att tvingas över gränserna före 1 mars 2008. Hemlöshet, arbetslöshet, brist på vatten och mediciner rapporteras av såväl de afghanska myndigheterna som UNHCR. Situationen med det oordnade flyktingåtervändandet har kostat två ministrar jobbet och fått UNHCR att larma om den uppkomna katastrofen. Myndigheterna i Kabul har vädjat om att låta repatrieringen gå gradvis och utsträckt över tid och kopplas till bistånd, för att möjliggöra ett värdigt återvändande.
En explosiv utveckling av oro rapporteras från främst de västra provinserna därför att frustrerade folkmassor av tvångsrepatrierade flyktingar har tvingats in i en situation präglad av brist på lag och ordning och där kapaciteten att ta emot stora flyktingströmmar redan med råge överskridits. Situation i Afghanistan för återvändande flyktingar är ohanterlig sedan tidigt denna sommar, med ovärdiga och omänskliga förhållanden för de individer som drabbas. Att Sverige skulle bidra med ytterligare tvångsrepatriering är oacceptabelt.

Till denna humanitära katastrof kommer den allt snabbare försämringen av säkerhetssituationen.

• Ökande svårigheter präglar SAKs arbetet i fält för våra 6000 anställda, därför att väpnade oppositionsgrupper utövar ett stort hot och genomför dagliga attacker, som riktar sig mot afghanska medborgare.
• I år, 2007, har redan > 5,000 personer dödats i säkerhetsrelaterat våld – lika många som hela förra året, vilket redan det var en fördubbling av året före.
• Antalet provinser där hela eller delar av distrikt hålls av väpnade oppositionsgrupper har ökat kraftigt under 2007, trots militära framgångar av ISAF-trupperna i form av dödade motståndskommendanter.
• FN och ANSO (NGOernas säkerhetsorganisation) bedömer att högrisk provinserna nu också omfattar provinserna omedelbart söder och öster om Kabul, samt flera väster och norrut. ”Wardak has seen a significant escalation in armed opposition group activity in the last four months” och ”Logar is currently assesed to be the most risky area”.
• Krigsherrarnas makt utgör en tydlig risk för unga män i åldern 17-30 år att tvångsrekryteras till miliserna.
• Utöver den väpnade konflikten finns också en kriminalitet som slår alla rekord med rån, överfall, mord och kidnappning som vapen.
• 34 % av alla kidnappningar riktas mot civila (största enskilda gruppen)
• Civila offer dominerar som resultat av självmordsbombare
• De flesta civila offer skördas av bombardemang från luften.

Återuppbyggnaden av statsapparaten har inte utvecklats enligt de förhoppningar som rådde för två år sedan. Särskilt dåligt har det gått att åter etablera ett rättsväsen och polis. Enligt både FN och praktiskt taget alla givare och Afghanistankännare har polisen i Afghanistan kommit att bli en del av problemet för medborgarna, snarare än del av lösningen. Korruptionen är utbredd och systematisk. De afghanska medborgarna saknar därför fortfarande en rättsinstans att vända sig till när sådan behövs.

SAK vill allvarligt vädja till Migrationsverket och Migrationsdomstolarna att beakta förhållandet – att dessa nya och betydelsefulla omständigheter (humanitär kris, väpnad konflikt och avsaknad av rättsstat) har tillkommit under de senaste perioden, vilket rimligen berättigar de afghanska flyktingarna till att
• icke avvisas under nuvarande förhållanden, och
• få förnyad prövning av sina asylskäl

För Svenska Afghanistankommittén
Stockholm den 6 oktober 2007

Lena-Hjelm-Wallén, Ordförande
Bengt Kristiansson, Generalsekreterare