/ Afghanistan / Statsskick och politik

Statsskick och politik

Författningen som antogs i januari 2004 fastslår att A. är en islamisk republik och att inga lagar får strida mot islams värderingar. Lagarna grundas på sekulära principer, inte på sharia (islamisk lag). Presidenten, som utses i allmänna val för högst två mandatperioder om vardera fem år, är statschef och överbefälhavare och leder regeringens arbete. Med godkännande av parlamentets underhus utnämner presidenten ministrar, justitiekansler, chef för centralbanken samt ledamöter av högsta domstolen. Presidenten har också befogenhet att förklara krig, införa undantagstillstånd och utlysa folkomröstningar. Presidenten kan avsättas av loya jirga (rådsförsamling; se nedan), om två tredjedelar av parlamentets ledamöter beslutar att inkalla en sådan. Parlamentet består av två kammare, underhuset wolesi jirga (folkkammaren) och överhuset meshrano jirga (äldrekammaren). Wolesi jirga tillsätts genom allmänna val för en femårsperiod och har högst 250 ledamöter. Två tredjedelar av ledamöterna av meshrano jirga utses av de 34 provinsråden och en tredjedel av presidenten. En tredjedel av de valda platserna i parlament och provinsförsamlingar är reserverade för kvinnor. Afghanska folkets viktigaste forum, överordnat parlamentet, är loya jirga (stora rådet). Det utgörs av parlamentets ledamöter samt ordförandena i provins- och distriktsförsamlingarna. Bland dess uppgifter är att besluta i frågor som rör landets grundläggande säkerhet och oberoende, att ändra författningen och att ställa presidenten inför riksrätt. Författningen stadgar att full jämställdhet skall råda mellan kvinnor och män och att kvinnor skall garanteras rätt till utbildning. A:s siste kung, Mohammad Zahir (avsatt 1973), föräras titeln "nationens fader" under sin återstående livstid.

Presidentval genomfördes i oktober 2004. Hamid Karzai, som hade varit tillförordnad statschef sedan 2001, segrade redan i första valomgången med drygt 55 % av rösterna. I september 2005 valdes ledamöter av wolesi jirga, där kandidaterna ställde upp som enskilda individer, inte som representanter för partier.

A. fick sin första skrivna författning 1964 och genomförde relativt demokratiska val 1965 och 1969. Monarkin avskaffades 1973 i samband med en militärkupp. Republiken befästes genom en ny författning 1977. Efter kommunistiskt maktövertagande 1978 styrdes A. som en folkdemokratisk republik av sovjetmodell, där alla partier utom det kommunistiska PDPA var förbjudna. I en ny författning 1987 återinfördes flerpartisystem, dock underordnat den kommunistkontrollerade Nationella fronten (NF). En författningsändring 1990 avskaffade PDPA:s och NF:s maktmonopol, tonade ned socialismen och framhävde det islamiska arvet.

Efter den islamiska gerillans maktövertagande 1992 styrdes A. provisoriskt av ett ledarråd. En ny författning antogs 1993, men fick aldrig praktisk tillämpning eftersom motsättningar inom rådet ledde till fortsatt inbördeskrig. Ännu en ny, provisorisk författning antogs 1996, men inte heller denna kom att tillämpas p.g.a. talibanrörelsens (se talibaner) maktövertagande samma år.

Under talibanerna fick sharia, islamisk lag, och hadith, profeten Muhammeds ord och föredöme, tills vidare ersätta en formell författning. Regeringen i Kabul hade begränsat inflytande. Ett undantag utgjordes av Departementet för dygdens främjande och lustans undertryckande, vars polis kontrollerade att påbud om klädsel och uppträdande efterlevdes. De viktigaste besluten fattades av en traditionell rådsförsamling, shura, i Qandahar ledd av talibanernas högste ledare, mulla Mohammad Omar, en pashtun från sydvästra A., som uppges vara född i början av 1960-talet och som deltog i kampen mot den sovjetstödda regimen. Talibanerna ändrade 1997 landets namn till Islamiska emiratet Afghanistan. Mohammad Omar gavs titeln amir al-muminin, de troendes härförare.

Efter talibanregimens sammanbrott under senhösten 2001, då USA utsatte A. för omfattande bombangrepp, tillträdde med FN:s hjälp en provisorisk administration sammansatt av representanter för alla folkgrupper.

De 34 provinserna styrs formellt av centralt utnämnda guvernörer.